Hej kära vänner,

Torsdagen i Cannes var också härlig då jag fick träffa Immy igen! Mycket kärt återseende. Kan också tala om att jag just nu sitter och skriver detta på planet, tårögd och med lock för öronen. Det är dock ganska härligt med locket, jag hör inte ens barnen som skriker speciellt mycket. Min egen värld.

Torsdagen började med att jag vaknade upp väldigt groggy. Fick skynda mig som tusan till frukosten för att hinna ner i tid… Hade sedan lektion som var mycket bra. Det var dock svårt och jag hade inte energin till att verkligen försöka sätta mig in i det vi håller på med. Vi pratade om indirekta personliga pronomen, som exempelvis vars och vilken. Det är på franska väldigt förvirrande och de använder inte sina pronomen på samma sätt som vi gör på svenska. Lektionen passerade som vanligt väldigt fort och vi gick sedan till lunchen vid tolv. Även idag fick vi mat i världsklass – paella med skaldjur och kyckling, ost och efterrätter. Det var sjukt gott och jag åt tills jag storknade ungefär. Lunchen var riktig rolig och vi gick sedan allihopa, jag, Sarah, Lauren, Lara och Michael till campus för att säga hejdå till Freddie. Det var lite tråkigt och innan jag sprang till lektionen var det kramkalas på skolgården. Det är så sorgligt att se de andras långa vänskaper brytas upp… De har liksom levt tillsammans i flera månader och så tar det bara slut. Hatar det. Men som Michael alltid säger ”I hate to say goodbye, so let’s say Aurevoir”.

Hade sedan min eftermiddagslektion men var för nere/trött för att orka engagera mig. Läraren förvirrar saker en hel del för mig och hon ställer många direkta frågor som man inte kan snirkla sig undan… Sade sedan hejdå till klassen innan jag sprang upp på mitt rum, mötte Lauren och packade ihop lite saker för dagens äventyr. Utan att ha fått någon direkt kontakt med Immy via Facebook åkte vi till Nice. Resan dit var fruktansvärd… Den började bra, tåget modernt och inte försenat, men efter några stationer kliver tre unga killar på och sätter sig vid oss. De börjar röka, RÖKA på tåget?!?!?!, sparka på sätena och svära enormt mycket på franska. Efter ungefär tio minuter bytte vi sittplatser, vi orkade helt enkelt inte med dem. Bra gjort måste jag säga. Ville säga till (det är olagligt att röka på flygplanet), men jag hittade inte de rätta orden på franska.

Väl i Nice gick vi till McDonalds för att surfa lite på internet, fick också kontakt med Immy och bestämde en mötesplats i staden för middag tillsammans. Laurens högsta önskan under sin vistelse här har varit att gå på HM och denna såg vi givetvis till att den gick i uppfyllelse under vår snabbvisit i Nice. Tror att vi spenderade minst en och en halv timme inne på HM och hon kom därifrån överlycklig med en hel del nya kläder. De har inte HM i hennes stad och närmaste butik ligger mer än tre timmar med bil därifrån… Konstigt för oss svenskar att förstå.

Tog sedan tramtågen till gamla stan i Nice, hittade till restaurangen och mötte Immy vid sju. Vi åt sedan middag tillsammans allihopa, vilket var gott, mycket trevligt och välbehövt. Pratade igenom alla händelser den senaste veckan och njöt av varandras sällskap. Saknar henne! Vid halv nio var det dags att bege sig hemåt men jag och Lauren var enormt sugna på macarons så vi sprang runt hela staden för att hitta några. Kom till Monoprix, det var stängt. Gick förbi ett café, de hade inga. När vi hade gett upp och började promenera till tågstationen går vi, helt utav en slump, förbi Monop där de hade macarons och vi handlade en förpackning. Lyckan var enorm! Åkte sedan tåg hemåt. Resan var normal men efter kanske tio minuter lägger en man i vagnen världens högsta rap och det blir helt tyst… Vi började såklart garva.

Gamla stan i Nice. 

 

Mycket kärt återseende!

 

Lycklig tjej över sina macarons...

Promenerade hem till skolan med macaronsen i högsta hugg och somnade sedan utslagna vid elvatiden. Härlig dag!

Kram!